Henriks

Det blev efterfest för klassen och några andra hos Henrik. Men då man kom dit och började ta det lugnt märkte man hur trött man verkligen var. Men det blev ett trevligt slut på vår klass och en del grät men jag klarade mig. Jag har aldrig varit riktigt bra på att gråta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback