Niijnaa

Det blir en lång text om träning för jag behövde få skriva av mig lite men jag tänkte vara snäll att förvarna dom som tycker att jag pratar för mycker om min träning.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva dagens träning? Jag är nöjd och inte nöjd,  glad men besviken och arg...

Det började med att jag kom dit två minuter innan träningen skulle börja och då var det ingen där så då ringde jag upp tränaren för att kolla att hon var på G och hon sa att det var träning och att hon bara skulle hämta upp vår extra-hjälp-tränare-som-är-med-lite-då-och-då. Ett par minuter senare kommer My, min duettpartner, och jag får förklara att Sandra kommer strax och att hon bara ska hämta upp Anja. Ett par minuter senare kommer dom också och träningen kan börja.
 
Det blir en snabb uppvärmning och vi får lite tips på hur vi ska förbättra stavtekniken.
Efter det ska vi gå igenom alla kast och man lär sig en hel del så det känns som jag har lärt mig exakt alla fel jag gör idag. Jag har i alla fall inte lärt mig något jag gör rätt... Fast det jag gör rätt behöver dom ju inte berätta precis. Och det blir kast, efter kast, efter kast...
Då man tar staven blir man ju glad, den första gången, men resten av gångerna så är inte det godkänt att bara ta staven för placeringen på staven existerar inte så då försöker man placera staven vilket leder till tapp, efter tapp, efter tapp... och det känns som stavarna blir sämmre och sämmre.

Om det hade gällt mental-träning hade jag nog vunnit för att bara se staven trilla i golvet mitt framför ögon fast man hade kunnat sträcka fram handen och ta den är extremt frustrerande. Att sen samtidigt veta att man inte får ge upp för det kommer ändå inte bli någon paus den här träningen gör att man tvingar sig att stänga av känslorna och lägga all energi på drillningen.

Efter ungefär halva träningen ser man My som har helt sammanbitet ansikte och tårar i ögonen och jag vet ju direkt att det är benet hon har ont i eftersom hon har haft problem med det ett tag nu. Jag frågar om hon vill vila men jag får ett snabbt och tyst nej till svar så vi fortsätter träna vilket innebär att jag måste tvinga henne att gör splitthopp-hjulning och belasta hennes ben ännu mer. Men hon kämpar vidare i ett par minuter till och haltar fram på golvet. När det gör så ont att hon inte längre kan hålla borta tårarna sätter hon sig ner och vilar benet. Jag var rikigt glad att hon gav upp där, annars hade hon kunnat slita av sig benet vilken sekund som helst. Jag sätter mig ner hos henne och tränarna frågar varför vi slutat träna. Vi säger att My har ont i benet och hon får lite sjukmassage på benet medans jag får träna vidare. Efter ett tag får My börja träna igen på dom få stillastående saker vi har, och jag får fortsätta med kast.

Mot slutet av träningen får vi köra till musik och My tvingas belasta knäet igen... Då träningstiden slutat fortsätter vi träna och andra folk börjar komma in i tennishallen. Tio minuter efter träningen var slut får vi gå och jag börjar samla ihop mina saker, säger hejdå till My, Anja och Sandra som faktiskt gjort ett bra jobb med att vara hårda mot oss och verkligen sett till att jag har gjort vad jag kan. Jag går mot hallen och där möter jag min gamla lärare och jag tvingar fram ett leende och ett snabbt hej för att sen försvinna så fort som möjligt.

Sen kommer jag till bilen och är totalt slut och kommer på att vi inte ens fått tid till att gå iväg och dricka.. jag tar och dricker lite vatten man magen känns så tom att det känns som om jag dricker mer kommer jag spy upp det igen. När vi åkt några meter märker vi att däcken inte rullar som dom ska.. jaha då var det punktering och vi får parkera bilen och gå hem... Min träning var tydligen inte över!

När jag kommer hem märker jag att det har bödigt på mitt finger, vilket jag inte har märkt tidigare. Men blodet har torkat så det måste har varit på träningen någon gång.

Nu sitter jag hemma och har ätit och nu har jag berättat färdigt om min träning. Och för er som orkat läsa hela texten kan jag bara säga att ni nog är envisare än mig.

Men jag kom på att jag har motbevisat att drillning inte bara är att stå och snurra på en pinne! Nästa träning kommer imorgon.