kvällen.
Efter att ha varit utan några tankar (eller nästan) på drillningen i tre timmar begav jag mig till My där vi fixade frisyrerna inför kvällen och kollade runder på olika drillares bloggar. Mycket drillprat och funderingar över vilka som kommer göra bra ifrån sig i år och hur det gick för vissa i Borås. Listan på allt vi pratade om kan göras lång men det mesta var om drillning...
Sen blev klockan lite över sju och då hämtade Emma upp oss och sen blev det vidare till Frida för att hämta upp Sandra som var där.
Det var väldigt nervöst i bilen men tillslut lyckade vi övertala oss att vara lite lugna i alla fall. Lite synd att varken My eller jag kan ljuga om nervositet.
När vi väl kom dit blev det en kort uppvärmining och genomgång och sen var det dax för uppvisningen.
Jag vet inte hur jag ska nämna uppvisningen för alla var jättenervösa och det var rörigt men tillslut ville alla visa upp och det flöt på. Jag och My som skulle vara trea ut blev sist ut och det gjorde inte mig någonting fast sist ut är inte det bästa om jag får välja.
Programet var många slarvtapp men överlag var jag nöjd. Jag får nog sno Mys citat "Vi faller med flaggan i topp". Vet inte vart hon fick det ifrån men på något konstigt vis passade det in. Om jag ska vara ärlig så kommer jag inte alls ihåg vad vi gjorde då vi var ute på golvet men jag vet att vi hade en början och ett slut och där emellan var programet, men hur vi lyckades ta oss igenom det är ett frågetecken i mitt huvud.
Efter uppvisningen tvingade Sandra oss att tänka ut tre saker som vi gjorde bra eller var nöjda med i programet.
Här är mina:
Ingen av oss spyde och vi vågade göra det.
Jag klarade tvåstaven och serien efter + kullerbyttorna var i rätt tid och rakt bak.
Vi hade kul!
I bilen blev det nog mest skratt för man kunde äntligen slappna av. Skönt att komma hem!
Sen blev klockan lite över sju och då hämtade Emma upp oss och sen blev det vidare till Frida för att hämta upp Sandra som var där.
Det var väldigt nervöst i bilen men tillslut lyckade vi övertala oss att vara lite lugna i alla fall. Lite synd att varken My eller jag kan ljuga om nervositet.
När vi väl kom dit blev det en kort uppvärmining och genomgång och sen var det dax för uppvisningen.
Jag vet inte hur jag ska nämna uppvisningen för alla var jättenervösa och det var rörigt men tillslut ville alla visa upp och det flöt på. Jag och My som skulle vara trea ut blev sist ut och det gjorde inte mig någonting fast sist ut är inte det bästa om jag får välja.
Programet var många slarvtapp men överlag var jag nöjd. Jag får nog sno Mys citat "Vi faller med flaggan i topp". Vet inte vart hon fick det ifrån men på något konstigt vis passade det in. Om jag ska vara ärlig så kommer jag inte alls ihåg vad vi gjorde då vi var ute på golvet men jag vet att vi hade en början och ett slut och där emellan var programet, men hur vi lyckades ta oss igenom det är ett frågetecken i mitt huvud.
Efter uppvisningen tvingade Sandra oss att tänka ut tre saker som vi gjorde bra eller var nöjda med i programet.
Här är mina:
Ingen av oss spyde och vi vågade göra det.
Jag klarade tvåstaven och serien efter + kullerbyttorna var i rätt tid och rakt bak.
Vi hade kul!
I bilen blev det nog mest skratt för man kunde äntligen slappna av. Skönt att komma hem!
Kommentarer
Trackback