Eftermiddagen.
Det blev en liten runda i staden fast jag handlade inget, men min bror fixade ett tennisracket. Men snart är det lov och då ska jag iväg och shoppa på riktigt!
Sen blev det till farmor. Ibland känns gamlingar så.. gamla? Jag kommer inte på något bättre ordval just nu men då dom pratar om den ena som gjort en sak och den andra gjort en annan sak och man faktiskt inte bryr sig om vad dom har gjort eftersom det inte är någon människa man har hört talas om känns det som om dom levde ett annat århundrande!
Fast det finns ju positiva sidor också. Dom tycker tillexempel alltid att det är trevligt att man kommer och hälsar på också bjuder dom alltid på överflöd med kakor så att man får tvinga dom att inte plocka fram mer. Och när man väl känner till någon av personerna dom pratar om blir man riktigt stolt över att man inte är såå jätteliten längre utan det finns några människor som fortfarande lever samtidigt som en själv.
Men oj vad jag får ångest över att bli gammal! Inte över rynkor och grått hår men vad ska man göra?! En farmor kan ju inte gå ut och festa om helgerna precis... Men sitta och sticka och sy är inget jag någonsin kommer att göra!
Men om man sitter dag ut och dag in kommer man ju att åldras i förtid och önska att man var död! Så ensamt då alla ens vänner dör och dom ända man har kvar är släktingar! Och samtals ämnena kommer vara mediciner och doktorer också kommer man att gå och handla då alla andra handlar för att kunna träffa folk att prata med även om man vet att dom tycket att pensionärerna kan handla vilken dag i veckan som helst istället för då alla arbetare måste handla. Nej nu får jag se till att sluta tänka på framtiden, för den verkar läskig!
Okej, min farmor är nog inte så desperat gamling än i alla fall, och tur är det. Men det kan bli så när man har stereotyper och placerar folk i fack. Något jag borde sluta med för det stämmer väldigt sällan.
Resten av tiden hos min farmor bläddrade jag i en skvallertidning medans jag lyssnade lite halvt på vad hon och pappa pratade om.
Sen åkte vi hem igen!
Sen blev det till farmor. Ibland känns gamlingar så.. gamla? Jag kommer inte på något bättre ordval just nu men då dom pratar om den ena som gjort en sak och den andra gjort en annan sak och man faktiskt inte bryr sig om vad dom har gjort eftersom det inte är någon människa man har hört talas om känns det som om dom levde ett annat århundrande!
Fast det finns ju positiva sidor också. Dom tycker tillexempel alltid att det är trevligt att man kommer och hälsar på också bjuder dom alltid på överflöd med kakor så att man får tvinga dom att inte plocka fram mer. Och när man väl känner till någon av personerna dom pratar om blir man riktigt stolt över att man inte är såå jätteliten längre utan det finns några människor som fortfarande lever samtidigt som en själv.
Men oj vad jag får ångest över att bli gammal! Inte över rynkor och grått hår men vad ska man göra?! En farmor kan ju inte gå ut och festa om helgerna precis... Men sitta och sticka och sy är inget jag någonsin kommer att göra!
Men om man sitter dag ut och dag in kommer man ju att åldras i förtid och önska att man var död! Så ensamt då alla ens vänner dör och dom ända man har kvar är släktingar! Och samtals ämnena kommer vara mediciner och doktorer också kommer man att gå och handla då alla andra handlar för att kunna träffa folk att prata med även om man vet att dom tycket att pensionärerna kan handla vilken dag i veckan som helst istället för då alla arbetare måste handla. Nej nu får jag se till att sluta tänka på framtiden, för den verkar läskig!
Okej, min farmor är nog inte så desperat gamling än i alla fall, och tur är det. Men det kan bli så när man har stereotyper och placerar folk i fack. Något jag borde sluta med för det stämmer väldigt sällan.
Resten av tiden hos min farmor bläddrade jag i en skvallertidning medans jag lyssnade lite halvt på vad hon och pappa pratade om.
Sen åkte vi hem igen!
Kommentarer
Anonym säger:
:) Därför tar man självmord innan man blir en äcklig gamling som behöver hjälp med att torka sig i gumpen.
Trackback